Cykelns konstruktion

Traditionellt har ramarna med anpassning till kvinnors och mäns traditionella klädsel utformats olika för damcyklar och herrcyklar. En nackdel med detta är att en damcykel ram inte är lika form stabil som en herrcykel ram, så kallad femkantsram. Som en kompromiss utformar man numera ofta ramarna som ett mellanting mellan gamla tiders dam ramar och herr ramar: "unisex-cykeln". Med dagens kläd bruk, där kvinnors kjol ofta ersätts av byxor, är detta en framkomlig lösning med stor ekonomisk betydelse: Antalet modeller kan begränsas hos fabrikanterna, och återförsäljarna spar lagerutrymme.

Ramen till en kvalitets cykel byggs oftast av aluminium men även dyrare ramar i titan förekommer. För tävlings cyklar används ofta kolfiber eller kombinationer av kolfiber och aluminium.

Bruks cyklar har en vikt på ca 16-20 kg, medan racercyklar för tävlings bruk väger drygt 7,5 kg (6,8 kg är minimigräns för tävling enligt Internationella Cykel unionen, UCI).

En cykelrams storlek anges i centimeter eller tum och avser avståndet mellan vevlagret och sadelstolpsklämman.

I början av 1980-talet tillverkade ett svenskt företag cykeln Itera, som till största delen var gjord i plast. Cykeln blev dock en flopp, då den lätt gick sönder. Även bambu har provats som material för bärande delar, även detta utan större framgång. Stål är det som använts i många år men detta material har bytts ut på de flesta cyklar idag mott aluminium eller carboon som är betydligt lättare material som ej rostar.

Hjul.

Fälg, slang och däck. Hjulen är en väsentlig del av cykeln och byggs upp av nav, ekrar, ekernipplar och fälg monterade med fälgband, slang och däck.

De vanligaste dimensionerna på hjul är på nya cyklar, 407 (24 tum), 559 (26 tum) och 622 mm (28 tum) i diameter. På äldre cyklar förekommer 584, 590, 609, 630 och 635 mm. För mindre cyklar som barncyklar eller minicyklar finns även mindre dimensioner.

Idag räknar man alltid storleken efter millimeter måtten dvs. 40-622 = 40 mm brett däck och 622 mm i diameter = idag normal stort 28" hjul.

Drift.

Det allra vanligaste sättet idag att konstruera drivningen är kedjedrift; via pedaler och vevarmar drivs kedjehjul-kedja-frikrans på bakhjulet. Men det finns även cyklar där drivningen sker via kardan (jmf BMW-motorcyklar). Denna typ är dock väldigt ovanlig. Som alternativ till kedjan har även cyklar med remdrift kommit ut i handeln, remmen är underhållsfri till skillnad från kedjan, som kräver smörjning.

Det måste även omnämnas att det har experimenterats med cyklar som är tvåhjulsdrivna, då för extremt dålig terräng. Framhjulsdrift finner man på de cyklar där vevarmarna är direkt fästade vid framhjuls navet, idag i princip enbart barncyklar för små barn.

Driften av bakhjulet kräver vevlager, vevarmar, kedjehjul och pedaler. Kraften från vevarna driver kedjehjulet varvid kraften överförs via en kedja till en mindre kedjekrans, vanligtvis monterad på bakhjulets frihjulsnav. Frihjulsnav finns idag oftast med invändiga och utvändiga växlar. De invändiga har genom historien funnits i ett flertal varianter med 2 - 14 växlar.

Numera är 3, 5, 7, 8 och 9 de mest använda. Via ett planethjuls system av olika kugghjul och ringdrev cirkulerande runt bakaxeln överförs kraften utåt mot navhusets insida.

De utvändiga kedjeväxlarna följer en enklare princip där ett antal kransar monterade på bakhjuls navet direkt verkar på hjulet via kedjan. Varje krans har olika antal tänder, allt från 10 till 50, och utvecklar alltså olika utväxlingar. Valet av krans styrs av bakväxeln som via vajer styrs av ett reglage på styret.

Tidigare cyklar har oergonomiskt ram monterade reglage. Ofta finns även en fram växel som styr valet av kedjehjul framtill; oftast finns det tre stycken. Antalet kedjehjul multiplicerat med antalet kransar anger antalet växlar.

På moderna cyklar är det vanligast med cirka 21-30 växlar, till exempel 3 kedjehjul fram och 8 kransar bak, vilket ger 24 växlar.

Det har också funnits cyklar utan frihjulsnav, s.k Fixed Gear eller Fixie.

Bromsar.

De invändiga växel naven, eller oväxlade nav har vanligtvis en invändig bromsmekanism, bestående av en trumbroms som verkar vid ett kortare trampande bakåt. De utvändigt växlade cyklarna har istället bara frihjul i navet och bromsar som verkar på fälgarna, så kallade fälgbromsar. Anledningen till att cyklar med utanpåliggande växlar inte har pedal broms beror på att växel mekaniken inte skulle hålla vid de hårda påfrestningar som belastar vid tramp bakåt. Dessa fälgbromsar verkar genom att broms handtag på styret kläms åt med händerna, varvid kraften via en broms vajer överförs till en broms bygel monterad med två bromsklotsar som ligger an mot fälgen. När bromsklotsarna trycks mot fälgen ökar hjulets friktion, vilket leder till sänkning av farten. Mer vanligt idag är att broms bygeln ersatts av två fjäderbelastade armar monterade direkt på ramen. Dessa finns i varianterna Cantilever och V-broms samt U-broms (denna finns dock bara på BMX cyklar då det är annorlunda fästen för dessa).

Det finns även skivbromsar av mekanisk och hydraulisk typ. Principen är densamma som på de flesta bilar och motorcyklar och fungerar genom att bromskraften överförs från ett handtag till bromsklotsar i ett ok som sitter vid fram- och/eller bak gaffeln på cykeln. Bromsklotsarna klämmer om en skiva som fästs vid cykelns nav och följer hjulets rotation. Det ger en effektiv broms som fungerar i alla väder och i princip är underhållsfri. Nackdelen är att skivbromsar är dyrare än vanliga V-bromsar och Cantilever bromsar, och vid hård inbromsning på framhjulet kan det bli för kraftigt, vilket kan innebära att man flyger av och skadar sig ordentligt.

Cyklar med fotbroms saknar ibland helt broms på framhjulet, men då det finns var det på de tidigaste cyklarna en mekanik som bromsade mot däcket, men har på cyklar tillverkade efter 1930-talet ersatts helt av trumbromsar och efter 1970-talet tillkom även fälgbromsar.

Trumbromsarnas fördel är att de bromsar lika bra oavsett väderlek eller luftfuktighet, sen kräver de inte lika mycket underhåll. Fälgbromsarna kräver mer underhåll, kan slira om det är fukt på fälgen och sådant men är annars i de flesta fall effektivare än trumbromsen och så är de billigare med. På de flesta cyklar är fälgbromsar vanligast på framhjulet och trumbromsar bak ifall det är fotbroms annars är det också fälgbroms bak.

Styrning.

Riktningen bestäms oftast av framhjulet som sitter monterat på en rörlig framgaffel som via styrlager, styrstam och styre tar cyklisten åt valfritt håll.

Styret är vanligtvis ett ergonomiskt utformat metallrör med ett handtag i var ände. Det brukar placeras ovanför framhjulet på cykeln. Dess huvudfunktion är att styra cykeln i önskad riktning. Detta åstadkoms genom att man vrider styret åt det håll man vill färdas åt då cykeln är i rörelse. På ett cykelstyre kan diverse tillbehör monteras. Ofta förekommande tillbehör är bland annat ringklockor, handbromsar och hand växlar. Har man batteri lampa monteras denna oftast på styret. Generatordrivna lampor sitter oftast på framgaffeln, eller styrstången.

Ett av de mer kända cykelstyren som gjorts är bockstyret. Det fick förmodligen sitt namn eftersom det liknar hornen på ett får. Det var mycket populärt under 1980-talet, framförallt på långdistans cyklar. Fördelen blir mindre luftmotstånd, men de blir mycket mera obekväma än vanliga styren. På racing cyklar är bockstyret fortfarande mycket populärt.

En nyare variant av styre till sport cyklar är "flat bar"-styret. Det är i princip bara en rak stång, och ger liksom bockstyret mindre luftmotstånd och sportig körställning, men ett stabilare grepp. Flat bar används i princip uteslutande på mountainbike-cyklar.

Belysning.

För cykellysen finns tre huvud lösningar för strömtillförsel.

Den traditionella cykel generatorn, dynamon, drivs av ett räfflat hjul som rullar mot däcket och alstrar ström.

Ett nyare alternativ till denna är navgeneratorn som istället sitter inbäddat i navet.

Den tredje varianten består av batteridrift, det förekommer även magnetdrift, då en (eller fler) magneter alstrar ström till lamporna då cykelhjulet roterar.

Själva belysningen kan ske med glödlampa, numera ofta halogenlampa, eller lysdioder. Den sistnämnda tekniken erbjuder möjligheten med blinkande lyse, vilket försämrar upplysningen, men har stor uppmärksamhets verkan på mötande trafik.

Tänk på att du enligt lag måste tända dit ljuse på cykeln då gatubelysningen tänds.

Sadeln.

För bekvämlighets skull monteras en sadel på cykeln. Sadeln är oftast päronformad och gjord av textil, gummi eller annat mjukt material. Sadlar för tävlings cyklar är mer långsmala än de för standardcyklar. En variant på cykelsadeln är limpan, som är mer långsträckt.

Sadeln sitter monterad på sadel stolpen som kan höjas och sänkas för att passa cyklistens höjd genom att lossa en bult, eventuellt med snabbkoppling.

Lås.

I Sverige ska ett cykellås vara SSF-godkänt, det innebär att det tar en viss tid att öppna utan nyckel, samt att det är motståndskraftigt mot klippverktyg och hammare. Säkerhets godkända lås är vanligast av typen bygellås, en kraftig lås kedja alternativt en anordning med låspinne monterad direkt på ramen, för att öppna dessa lås ifall man skulle tappa sin nyckel krävs metallsåg, metallborr eller vinkelslip.

Många försäkringsbolag kräver att man har ett sådant godkänt cykellås för att försäkringen ska gälla vid eventuell stöld.

Innehållet på denna webbplats är endast avsett som allmän information och utgör inte juridisk rådgivning. Även om vi strävar efter att hålla informationen uppdaterad, kan lagar och regler ha ändrats sedan publiceringen. Läsaren ansvarar själv för att kontrollera gällande lagstiftning hos berörda myndigheter.